Frida

Då ligger man i sängen med ont i ryggen och magen. För att lättare beskriva smärtan i magen så vet jag att alla tjejer kan relatera till smärtan man har när man har mensvärk. Det är sån smärta jag har nu och ja i stort sätt varje dag. Smärtan är inte lika stark varje dag. Oftat är den bara molande men ibland får jag huggande och riktiga mensvärk smärtor. Smärtan i ryggslutet kommer på köpet när magen gör ont.

 

Jag tänker på denna jävla sjukdomen varje dag, flera timmar om dygnet. Jag tänker på hur den svenska sjukvården är skit, hur ska jag hitta motivation till skolan, hur ska jag orka vara en bra sambo och flickvän, hur ska jag orka vara en bra vän. Dessa hjärnspökena äter upp mig. 

 

Efter ett antal mejl, telefonsamtal, brev har jag fått svar att de på endometrios centrum i Malmö inte kan göra något mer för mig. Några tårar senare skriver jag ett svar och menar på att de visst kan göra något för mig, genom att sätta mig på en behandling som fungerar. Det komiska efter detta är att jag själv som patient får föreslå att byta p-piller och vilket p-piller jag ska byta till och ta det därefter. Trodde det var läkarens arbete att föreslå det. TVÅ veckor senare fick jag recept på p-piller och alvedon. TVÅ veckor! Nu testar jag nya p-piller i 3 månader och får sen se om det blir bättre. Annars blir det nog en operation. Orkar inte att det ska vara så här. Den svenska sjukvården och regeringen måste börja satsa på oss med endometrios. 

 

Så jag ligger här i sängen med ångest över att jag inte kan träna som jag vill, inte orkar plugga som jag måste, inte orkar ta tag i tvätt och annat som måste fixas i lägenheten. När ska det bara få ett slut?

Jag vet att jag är stark och jag vet att jag klara det men ibland känns det hopplöst när man inte kommer ngnvart.