Frida

Måste bara få skriva av mig då jag känner att jag håller på att ätas upp inifrån. Jag är så helvetes jävla trött på detta nu att jag inte ska kunna fungera normalt. Jag känner inte igen mig själv längre.. drar mig undan, orkar inte göra något, har gråten i halsen var och varannan dag. Detta är inte den Frida jag känner, den Frida jag känner ska vara glad och positiv och ha ork att göra saker. Men så är det inte nu, ska det vara så att jag ska behöva ha värmekudde på magen och ryggen varje gång jag kommer hem? Antagligen, för detta är mitt nya liv som jag måste lära mig att leva med. Är så ostabil just nu att jag börjar gråta för vad som. Bara att sitta och skriva detta gör att tårarna rinner nerför kinderna. Men ändå känner jag att jag måste försöka upprätthålla en fasad där allting är bra, när det inte är det. Hur länge ska man orka?

Denna smärta som jag känt nu den senaste månaden med ont i ryggen, blödningar hit och dit, molande smärta i nedre delen av magen, humörsväningar, dålig aptit. Det håller på att äta upp mig. Att jag nu har en annan smärta som jag inte har haft innan i vänstra sidan gör det hela så mycket värre. Då det är sjukt att säga det men den andra smärtan har jag (som jag har vant mig vid att ha) är inte den samma som den jag har nu. Det byggs bara på.

Vad har jag gjort för att förtjäna denna äckligt hemska sjukdomen som jag ska leva med resten av livet!?! Jag är fan inte ens 24 år och har inte börjat tänka tanken på barn än men barn vill jag ha men kommer jag kunna få barn?

Det snurrar så många tankar i mitt huvud. Jag har nog inte ens smält det än, trots att jag fick diagnosen i november förra året. Detta är en livslång sjukdom som jag måste lära mig att leva med.

Just nu kan jag knappt spela fotboll för att jag har så ont. Ska jag behöva säga nej till saker jag tycker om att göra? Jävla skit ENDOMETRIOS!!