Frida

Jag är en tjej på 25 år som i November 2011 fick diagnosen Endometrios. Endometrios är en sjukdom som drabbar ca 200 000 kvinnor i Sverige och globalt finns det 176 miljoner kvinnor som lever med sjukdomen dvs den är vanligare än diabetes och cancer. Jag vet inte mycket om Endometrios så det jag skriver i bloggen kommer från mina egna tankar och funderingar kring sjukdomen. Min vardag kommer att skildras i både med- och motgång. Hur börjar livet om när man har en kronisk sjukdom? Har ni några frågor hör av er så ska jag försöka svara på dem så bra som möjligt :) Från och med den 29 Januari - 29 Maj kommer jag och en klasskompis befinna oss på Bali för att göra vår socionompraktik. Följ gärna vårt äventyr :)

Update

Kategori: Allmänt

Lite uppdatering så här en tisdagkväll kanske inte sitter fel. Men samtidigt är det just nu ikväll som jag känner att jag har en lugn stund framåt kvällen. Idag blev vi klara med ett grupparbete som vi har suttit med i förra veckan, igår och idag. Det blev långa dagar och mycket att läsa. Vi har skrivit en vårdnadsutredning som vi nästa vecka ska gå upp med i ett semenarium mot en domstol. (Ingen riktig domstol utan det är klasskamrater). Det blev klart idag och DET känns skönt. Nu väntar några dagar då man kan pusta ut lite samt plugga lite i sin egen takt. 
 
Känslan av att "YES nu är det färdigt" försvann lite när jag kom hem och såg att det låg ett brev från Region Skåne adresserat till mig. Det var med en klump i halsen och hjälpklappning som jag öppnade det. I brevet stod det jag misstänkte, nämligen att det blir en ny titthålsoperation. Usch, jag får hjärtklappning bara av att skriva det nu. Jag ogillar sjukhus! Fråga mig inte varför, men det ligger nog något omedvetet inom mig som gör att jag inte gillar sjukhus. Förra gången jag operarades visste jag inte hur det skulle kännas och gå till så då kunde jag inte mer än komma dit och ta det som det kom. MEN nu vet jag hur det känns att ta på sig sjukhuskläderna, få en nål i armen, få dropp, rullas in i operationsrummet, se alla lampor och alla ansikten som säger något som man inte kan fokusera på då man fokuserar på alla lampor och maskiner liggandes på rygg. Hur det snurrar i huvudet och man mår illa när man får narkos, så det enda man kan göra är att blunda och hoppas att illamåendet försvinner. Hur man sedan hamnar på uppvaket och känner hur ONT man har i magen och är så trött så trött. Tiden efteråt när man mår illa och magen är uppsvullen av koldioxid som gör att varje rörelse är en pärs.
När jag nu vet allt detta sen förra gången så borde det kännas bättre MEN det gör det inte lättare för det. Nu väntar jag på att få ett datum då operation ska ske. Ska kolla med sköterskan om jag kan få något lugnande innan operation så jag inte tänker så mycket på allt som händer runt omkring. 
 
RIngde min mamma efter jag läst brevet och jag kände mig lite bättre till mods efter det. Tur att mamma är sjuksköterska och kan hjälpa mig när det kommer till medicinska termer och annat som är sjukhus till. Samt att hon alltid kommer med bra svar och tankar som får en att må bättre. Min mamma är fantastisk och ett enormt stöd för mig. Jag älskar henne väldigt mycket.
 
 
Imorgon blir det träning och bara allmänt fix i lägenheten.
 
/Frida
 
 
Kommentera inlägget här: