Frida

De två public meetings vi har deltagit vid har skilt sig från det public meeting vi har i söndags. De vi haft och de som vi fortsättnigen ska ske har varit enklare och inte lika formella. Familjerna samlas i deras village lokal och får då kakor och vatten. Wayan berättar sedan om stipendiet och vad det innebär osv, därefter är det öppet för frågorstund. Avslutningsvis så provar barnen T-shirts så att man vet vilken storlek som ska beställas. Det är kul att träffa famijerna igen och man känner igen vissa av barnen och deras föräldrar. Idag så ville dem säga hejdå till oss med handskakning innan de lämnade lokalen, alla var så tacksamma och glada över att få stipediet. 

 

Något som vi har upptäckt under tiden här är att vi har ett annat synsätt på skönhet än vad många av befolkningen har. Här anses det vackert med ljus hy och det finns mängder av hudprodukter för att få vitare hy. Och vi tycker att det är vackert att vara solbränd och lite mörk i hyn. Vi har fått frågor från bla studenterna om de åker till Sverige får de ljusare hy då. Jag har hört att ljus hy här utstrålar välstånd och skönhet medans mörk hy visar på att man är arbetare och möjligvis fattig. Igår och idag så fick vi berättat för att familjerna inte kände igen oss, detta då pga att vår hud har blivit mörkare än vad den var när vi besökte dem i början av praktiktiden, haha. 

Då jag har fått kommentarer om att min hud liknar balinesernas, undrar jag hur jag ska tolka det.. 

 

Tur då att skönhet kommer inifrån och inte från vilken hudfärg man har.