Frida

I lördags var vi lediga och morgonen/fm spenderades med att träna, sola och bada. På em sen hade vi bestämt med Wayan och en BCF student att ses på kontoret kl 17. Vi styrde sedan moppen mot de varma källorna som ligger nära kontoret, det är visst en turistattraktion och det kan vi ju inte missa, speciellt inte när det ligger runt knuten. Väl där såg vi inte så många västerlänningar eller turister utan det var mest lokalbefolkningen. Men det berodde kanske på att vi kom sent på dagen, Wayan sa att på morgonen är det mer turister. Upplevelsen var väl inte en wowfaktor, visst vattnet var varmt men det var inte mycket mer än så. Tyvärr var vattnet ockå väldig smutsigt, vilket vi såg först efter en stund i vattnet. Men men nu har man gjort det, så nu kan vi checka av det på "to do listan".

 

Turen tog oss sedan vidare en liten bit innan vi kom fram till det stora Buddist Templet som också ligger i Banjar, det vill säga också runt knuten från vårt kontor. Väl där möttes vi av en BCF student som gav oss en privat rundtur i templet. För att gå in i templet var man tvungen att ha en sarong på sig, och tur är väl det att både jag  och Johanna fyndade fina sarongen på semestern. Nu kan vi checka av det med på vår lista. 

 

Jag förundras och imponeras av att människorna här är väldigt hjälpsamma och gör saker utan att förvänta sig att få något tillbaka. Tex idag då Wayan och studenten följde med oss och visade vägen men de badade aldrig, eller följde med oss in i templet. De satt och väntade på oss och det var inga suck eller stön för att de väntar på oss. De gjorde allt detta för vår skull, de tillbringade två timmar av lördagsem/kvällen för att visa oss varma källorna och Buddist Templet. Något som inte ofta händer hemma i Sverige. Det är något som jag kommer att sakna härifrån, människornas givmildhet och osjälviska tänkande.